Liberala tankar i Grönt

Debattartikel skickad till lokaltidningen Kanalen i Österåker den 23/11 -09. Tycker att den även passar bra här:

Miljöpartiet flörtar just nu flitigt med liberaler i Stockholms län och därför vill jag dela med mig av mina tankar kring Miljöpartiet och om vad en röst på Miljöpartiet faktiskt ger.

Maria Wetterstrand brukar kalla sig för socialliberal och ja visst, Miljöpartiet har vissa socialliberala drag. Men jag vill höja ett varningens finger och presentera för väljarna att det finns ett alternativ.

Vi Gröna Liberaler i Centerpartiet tror på individens möjligheter och tror att ni, väljarna själva vet bäst hur ni vill leva era liv och spendera era pengar. Vi Gröna Liberaler tror på företagande och entreprenörsskap, vi tror på frihet att välja själv och vi tror på morötter istället för piskor. Vi i Centerpartiet tror på decentralisering. Det går ut på att makten ska byggas nerifrån. Vi politiker ska inte vara inne och peta i era liv mer än absolut nödvändigt. Vi går varje valår till val på att ge oss själva mindre makt och istället ge Er, våra väljare, mer makt. Jag som politiker vet inte vad som är det bästa för er. Det vet ni bäst själv.

Miljöpartiet lägger ibland ett bra förslag eller två. Miljöpartiet vill sänka arbetsgivaravgiften för småföretagare, allt gott där. Miljöpartiet gillar friskolor, kanon! Våra båda partier värnar om miljön men som Grön Liberal vill inte jag säga till er att ni inte får åka bil, det kan vara rätt så bekvämt att ta bilen. Jag vill däremot med en morot locka er till att välja ett miljövänligare bränsle eller kanske köpa en bensinsnålare bil. Ni väljare vet lika väl som jag att bensin inte är bra, de vet lika väl som jag att klimatet är allas vårt ansvar. Det är mitt ansvar som politiker att göra det lätt för väljarna att välja ett miljövänligt alternativ, det är inte mitt ansvar att se till att de gör så.

Miljöpartiet går till val tillsammans med två andra partier. Varav det ena partiets ordförande kallade sig för kommunist för endast några få år sedan. Dessa partier vill tillsammans
chockhöja skatten på arbete, höja bolagsskatten, höja arbetsgivaravgifterna samt satsa på större offentlig sektor, bidragsekonomi och detaljstyrning av ditt liv.

Hur stor plats får Miljöpartiets påstodda socialliberalism i det samarbetet?

Vi Gröna Liberaler i Centerpartiet vill inte köra mot rött. Det är oansvarigt och risken för allvarlig olycka är sannerligen stor. Vi Gröna Liberaler i Centerpartiet kör ansvarsfullt. Jag lovar att vi alltid kommer bromsa vid rött och jag lovar att vi alltid kommer fortsätta att köra mot Grönt!

till alla vänner och ovänner, sympatisörer och skeptiker där ute!!!

Erik suger på att virka. Lina är jättebra på att virka. Erik går hem till Lina, ringer på, går in och får en kopp kaffe. Över kaffet frågar han Lina om hon kan tänka sig att virka honom en mössa. Han vill att den ska vara grön, röd och vit och han är beredd att stå för materialkostnaden samt betala henne 200 kr för jobbet. Lina, som gillar att virka och verkligen behöver 200 kr, tackar glatt jag. En vecka senare kommer Lina hem till Erik, och över ytterligare en kopp kaffe ger hon honom den fina mössan och han ger henne som överenskommet 200 kr plus 45 kr för materialet. Båda är glada och nöjda och efter en stund snör Lina på sig sina skor och går hem. Erik sitter kvar vid köksordet med mössan. Nöjd och glad. Nu uppstår så den stora frågan; Vems är mössan?

Såhär enkelt kan man beskriva den ideologiska fråga om äganderätt som man inom de olika ideologierna tvistar om. De flesta människor skulle av sunt förnuft svara att mössan är såklart är Eriks; de har ju kommit överens och han ju betalat för den. Erik och Lina har gjort en frivillig transaktion; hon har fått pengar i utbyte mot det arbete hon har utfört. Båda har tjänat på det. Det här är också liberalismens och mitt självklara svar på frågan. Vi säger att Erik äger mössan. Vad innebär då det? För mig innebär det att Erik får göra vad han vill med mössan. Lina har ingen rätt att stoppa honom om han vill ge bort den eller bränna upp den eller sälja den för 400 kr till sin syster.

Det finns ytterligare en aspekt av det hela. Lina kan inte komma och kräva att hon ska få virka fler mössor till Erik bara för att de var överens om att hon skulle virka en. Lina kan inte heller kräva att Erik  nästa gång han vill ha en mössa ska komma till henne; om Erik vill be Per nästa gång så står det honom fritt.

Allt det här verkar självklart och det känns nästan lite löjligt att behöva påpeka det. Låt oss nu applicera det här på arbetsmarknaden. Där är det långt ifrån självklart och de allra flesta inom politiken verkar tycka att det egentligen är Linas mössa, eller att Lina och Erik tillsammans ska äga den och bestämma över den. För antag att Erik äger och driver ett företag som tillverkar, låt oss säga, mössor! Erik behöver anställa någon som kan färga garnet. Han sätter ut en annons i tidningen och Johanna svarar och kommer på en arbetsintervju. Johanna verkar vara grym på att färga garn, så Erik anställer henne. Han erbjuder henne 110 kr i timmen för att färga garnet. Johanna tackar ja och börjar färga garnet. Så långt allting gott. Men plötsligt kommer Sara Mohlin, den lokala fackpampen och säger att Johanna ska inte alls jobba för 110 kr, hon ska ha 115, för det har facket bestämt. Johanna ska också få vara med och bestämma vad Erik ska göra med pengarna han får in när han säljer mössorna. Och Erik får inte avskeda Johanna om han inte vill han kvar henne på företaget. Allt sådant ska Johanna (fast egentligen är det ju Sara Mohlin) få vara med och bestämma. Erik förstår inte. Det är ju han som äger företaget. Han måste väl bestämma hur mycket han ska få ge i lön? Johanna kan ju såklart tacka nej om det inte duger. Men nej, så är det inte. Erik ska inte bestämma. Facket ska bestämma, för så står det i lagen. Det verkar helt upp- och nedvänt om man tänker lite på det, men så är det. Det är en sådan sak som man som liberal aldrig kan acceptera. Jag kan aldrig acceptera att någon annan ska bestämma över det som Erik äger. Det kan bara Erik göra. De svenska politikerna borde på allvar tänka efter lite och ställa sig frågan Vems är mössan?

Nu tror jag visserligen inte på klimatbluffen, men oavsett det så har Mattias Svensson förbannat vettiga och klarsynta åsikter om rörelsen som omgärdar den. Läs artikeln, för jag hade tänkt använda den som diskussionsunderlag i resten av mitt inlägg.

Jag skulle faktiskt vilja dra det så pass långt som att många, men självklart inte alla, av de som går i spetsen för klimatrörelsen och som har hjälpt till att aktualisera frågan i medierna mer och mer under de gångna åren faktiskt har haft det här som syfte.

Då menar jag inte som en stor konspiration, utan helt enkelt att frågan har passat deras åsikter om att saker och ting bör regleras mer och att de därför har hoppat på tåget. Sedan när tillräckligt många reglerings- och tvångsivrare har hoppat på tåget så har frågan ansetts för stor för att många vettigare människor har kunnat ställa sig på sidan av utan en gigantisk prestigeförlust. Dessutom; upprepar man en lögn tillräckligt mycket och tillräckligt ofta så blir den sann.

Men, ponera att klimatbluffen faktiskt inte är en bluff utan ett reellt hot. Hur ska vi då göra för att lösa situationen?

Inte har sönderreglerade totalitära ekonomier varit kända för att vara miljövänliga i alla fall…

Och om någon undrar vad jag gör på en blogg som heter något med ”grönt” bara för att jag är en klimatskeptiker, eller klimatförnekare om man gillar klangen i det ordet bättre, så kan jag meddela att jag visst bryr mig om miljön. Men det sitter inte likhetstecken mellan att bry sig om miljön och tro på all propaganda som Miljöpartiet matar en med. För övrigt så får ni gärna kalla mig för en virrig konspirationsteoretiker, men gör det helst med någon typ av underliggande argumentation.

Karl Sigfrid skriver idag om hur öppen källkod hjälper till att försvåra för upphovsrättslobbyn och deras krav på spärrar och dylikt i folks datorer. Jag tvivlar dock på att de kommer ge sig för något så pass litet och överbryggbart som öppen källkod. Ett krav skulle kunna vara att all öppen källkod ska innehålla de här spärrarna för att vara laglig, men då kommer problemet att folk med lite kunnande inom programmering själva kan modifiera den och ta bort spärrarna.

Så den enda lösningen jag ser är att kräva att öppen källkod ska förbjudas.

I en rättsstat har man förutbestämda regler istället för att efter hand, godtyckligt, bestämma vad som ska gälla. På så sätt vet människor vilka regler de har att förhålla sig till här i livet, och man slipper i stor utsträckning problem som att en viss domare (om man nu har en domare i ett sådant samhälle, vilket inte är givet) ogillar en viss person och bestämmer sig för att jävlas lite med denne. En annan förutsättning för att en rättsstat ska kunna fungera är att alla antas vara oskyldiga tills motsatsen har bevisats, för om detta inte skulle gälla så skulle godtyckliga bedömningar återigen infinna sig. Krävs det inga bevis så kan vem som helst berövas sin frihet bara för att den personen råkar vara obekväm. Detta krävs för att människors frihet ska maximeras; om man vet att man på grund av obekväma åsikter eller dylikt kan kastas i fängelse så är man antagligen väldigt noggrann med vad man säger, trots att människor egentligen borde få säga precis vad de vill. Därför kräver liberalismen en rättsstat för att fungera.

På samma sätt ska ingen utsättas för intrång i sitt privatliv i form av en polisiär utredning, husrannsakan eller dylikt utan att en misstanke om brott finns. Det här händer. Här, i Sverige. Idag. Automatiskt. Hela svenska folket är drabbat.

Därför bor vi, från och med den 1/12 i år, varken i ett liberalt samhälle eller i en rättsstat.

Därför är Alliansen, i alla fall som helhet, långtifrån liberal. M och framförallt KD kan jag till en väldigt liten del förstå, men FP och C? Aldrig i livet. Jag är faktiskt, mitt medlemskap i CUF till trots, osäker på om jag vill rösta på C i valet 2010. Jag gillar CUF, men C ligger inte lika bra till på min lista.

Därför behövs det verkligen en nytändning inom borgerligheten i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet. Nu! Genast!

Något som dock är positivt är att homo- och bisexuella män numera får ge blod. Så länge de inte håller på och bögar sig med andra män på ett år, det vill säga.

Många känner det som om de behöver förklara sig då de säger sig vara religiösa i Sverige idag. Vi lever i vad som troligtvis är världens mest sekulariserade land, det är troligtvis därför.

Många liberaler har svårt att kombinera tro och liberalism. Jag trots min liberala övetygelse ser tro och religion som något positivt. Tro ger hopp. Hopp ger framtidsutsikter. Framtidsutsikter ger möjligheter och möjligheter ger styrka att gå vidare eller klättra högre eller att överträffa sig själv. Jag säger inte att religion och tro är det enda som ger människan hopp, det finns mycket som motiverar i livet men för väldigt många ger tro en grund att stå på och, just det, hopp.

I vårt sekulariserade land har vi en förmåga att se ner på religion och att skylla diverse krig, folkmord och hemskheter på just religion. Och om religionen inte finns att skylla på så är det kanske en ideologi som får ta smällen som att Josef Stalins folkmord kallas för ”kommunismens brott mot mänskligheten” trots att kommunism, om vi ser på de ursprungliga texterna som ligger till grund för ideologin, står väldigt långt ifrån gärningar som folkmord. Vi är individer inte religioner eller ideologier, vi måste ta ansvar för våra egna handlingar. Det är Usama Bin Laden som beordrade planen att flyga in i World Trade Center den elfte september 2001 inte koranen oavsett vad Herr Bin Laden själv säger om saken.

Jag är säker på att Islam för många människor runt om i världen ger tröst och hopp i krig och svält, som till exempel i Gaza, Västbanken eller i Afganistan. Jag tror att religion kan ge hopp och tröst åt Israelen som precis fått sina kära slitna i stycken av självmordsbombare i Jerusalem. Jag vet att min tro hjälpte mig att gå vidare då min mamma togs ifrån mig alldeles för tidigt.

Man må tycka att det är fånigt med tro och som väldigt många svenskar sätta sitt sekulariserade jag på en piedestal över de miljarder med troende människorna i världen. I Sverige är Humanisterna bra på just detta senast i somras med sin kampanj ”Gud finns nog inte” där de genom ett femminuters test på webben, väldigt svart eller vitt, avgorde om man är troende eller inte och sedan ber om pengar och/eller medlemskap.

Min egen tro, eller om man så vill andlighetsskala, går i väldigt många färger eller nyanser.

Alla individer har rätt till sin tro men också ett ansvar för sina handlingar. För mig är det inte svårare än så. Det är för mig en stor del av min liberala övertygelse, att ha rätt till sitt eget liv, sin egen tro, sina egna åsikter men samtidigt också ta ansvar för konsekvenserna av dem.

Så går religion och liberalism ihop för mig.

Med anledning av att FRA snart, helt automatiskt, får en kopia av större delen av svenska folkets internettrafik så pågår just nu något som närmast skulle kunna beskrivas som en kedjebloggning, och det hela går ut på att få så många bloggare som möjligt att publicera texten nedan på så många ställen som möjligt. Skicka vidare.

Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRA:s avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker dessutom stor tveksamhet till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, d.v.s. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: Ta FRA-lagen till domstol.

Jag tänkte börja med att introducera mina åsikter, så att vi är på det klara med det redan från början. En central fråga att ställa sig både inom politik och ideologi är ”Vart ska vi?”. Jag vet faktiskt inte vad ni tycker, och det är väldigt centralt för min uppfattning om vart vi ska.

Låt mig förklara. Jag vet inte vad ni tycker om här i livet. Antagligen gillar några av er mer eller mindre samma saker som jag gör, men inte alla och knappast helt och hållet. Alltså kan vi sluta oss till att vi inte gillar samma saker, så för både min och er skull ska vi låta bli att tvinga varandra till saker och ting som vi förmodligen inte gillar. Avsaknad av tvång är vad jag strävar efter. Eftersom staten per definition tvingar folk på olika sätt, och jag anser den vara ett nödvändigt ont, så är detta en för mig ouppnåelig utopi. Men varför inte göra så gott vi kan, och komma så nära utopin som det bara går? Trots att jag tror att en stat, och därmed en viss mängd tvång, är nödvändig så behöver vi ju faktiskt inte gå åt andra hållet och införa mer tvång. Det skulle kännas väldigt onödigt. Nej, mindre detaljstyrning av folks liv är det som gäller. Mindre styrning överhuvudtaget, till och med. Politikerna har inte med ditt liv att göra, så länge du inte skadar någon annan.

Så för att konkretisera det där, om än bara en smula, så skulle jag vilja att staten rånade medborgarna på betydligt mindre summor än vad de gör nu. Dessutom vore det trevligt om offerlösa brott legaliserades. Plus en hel del andra saker som jag antagligen kommer ta upp i framtiden – men det där är alltid en början, och känner jag Sverige rätt så kommer bara det där ta låååååååååång tid att genomföra, om det ens någonsin kommer gå. Snacka om att kämpa i motvind.

Men, kanske ni undrar, hamnar vi inte i en självmotsägelse nu? Jag vill inte tvinga någon till något, men samtidigt vill jag tvinga in folk i en lösning som inte innefattar tvång. För även om en majoritet, mot förmodan, skulle rösta för alla mina förslag så skulle de fortfarande tvinga in en minoritet i den här lösningen. Endast om beslutet är enhälligt tvingas ingen till något. Majoritetsbeslut är otroligt farliga, och ska användas i långt mindre omfattning än vad de gör just nu. Det är jag helt övertygad om. Men; för att kunna uppnå detta så måste vi, tyvärr, gå via antingen just majoritetsbeslut eller någon form av revolution – ett ännu sämre alternativ.

Så ja, ni som tvivlar har tyvärr rätt. Så länge jag inte får enhällig uppslutning bakom mina idéer så kommer tillfälligt tvång krävas för att eliminera tvång så långt som det är rimligt. Notera dock att detta tillfälliga tvång knappast är större än det som redan brukas av majoriteten alltför ofta idag.

Avslutningsvis så vill jag säga att det här är mina egna åsikter, och de reflekterar antagligen inte de åsikter som andra författare på den här bloggen har. Jag står gladeligen för mina åsikter, men gör oss alla en tjänst och håll inte mina medförfattare ansvariga för vad jag har kokat ihop.

På återseende!

P.S. Jag tänkte slänga ut frågan om det finns några ungdomar i Österåker som skulle vara intresserade av att dra igång en CUF-avdelning här ute, under CUF Stockholms paraply. Självklart behöver ni inte tycka precis som mig för att det ska vara intressant, det räcker bra om ni tycker att Centerpartiet så som det ser ut idag är fullt tillräckligt. Kontakta mig här på Centernätet om ni är intresserade. D.S.

Jag har startat den här bloggen som ett led i den ideologiska nytändningen inom Centerpartiet som just nu håller på att ta form. Tanken är att detta ska bli en plats för grönliberala ideologiska inlägg. En plats där vi som ser oss själva som ideologer kan dela med sig av sina tankar och visioner.

Alla som ser sig själv som Grön Liberal och som är registrerad på centerpartiet.net är välkomna att bidra med texter!

Lämna en kommentar på det här inlägget eller skicka mig ett meddelande över centernätet så lägger jag till Er som författare på bloggen!

Spread the word!

//Karl Hellberg